Parkerna

När Örbyhus Gods kom i Gustav Vasas ägo på 1500-talet, lät han uppföra en 16 meter hög försvarsmur runt slottet, omgiven av en vallgrav som nu är borta.

Slottsparken

Den första regelrätta trädgårdsanläggningen vid Örbyhus slott skapades troligen omkring 1640 av arkitekten Simon de la Vallée, under Kerstin Sigrid Bielkes tid som ägarinna.

En bevarad plan från 1640-talet visar en renässansträdgård med nio kvarter söder om slottet, där den gamla vallgraven förvandlades till tre dammar.

Den omgestaltning som idag präglar parken gjordes i början av 1900-talet under Eugène von Rosens slottsrenovering. Trädgårdsarkitekt Rudolf Abelin och arkitekterna Lars Israel Wahlman och Sigge Cronstedt var ansvariga för denna omdaning.

Inspirerade av den engelska Arts and Crafts-rörelsen gav de parken en ny gestalt, där influenser av nationalromantik och nyklassicism smälts samman och ger anläggningen ett bestående och högt konstnärligt värde.

Parken har ett stort konstnärligt värde och är länets bäst bevarade anläggning från denna tid.

Engelska parken

Under 1800-talet genomgick slottsparken viktiga förändringar. En engelsk park anlades och Orangeriet uppfördes i parterrens västra kvarter efter ritningar av Carl Christoffer Gjörwell.

En engelsk park är en parkstil som utvecklades i England under 1700-talet som en reaktion mot de strikta och symmetriska barockträdgårdarna.

Typiska kännetecken är:

  • mjuka, naturliga former istället för raka linjer

  • slingrande gångar

  • öppna gräsytor

  • grupper av träd och buskar placerade för att skapa vackra vyer

  • dammar och vatten som ser naturliga ut

  • romantiska inslag som små broar, tempel eller ruiner

Målet var att parken skulle likna ett idealiserat naturlandskap — nästan som en levande målning.

I Örbyhus park syftar den engelska delen på området söder och sydöst om slottet med slingrande gångar, trädgrupper och utblickar mot Vendelsjön.