Slottets historia

Erik XIV- Rikshistoria på Örbyhus slott

Det var i december 1574 som Gustav Vasas äldste son, den avsatta kung Erik XIV, under dramatiska omständigheter fördes från statsfängelset i Västerås till Örbyhus. Flyttningen skedde brådstörtat och var ett schackdrag av Johan III, Eriks halvbror och efterträdare  -  då det hade gjorts flera försök att befria den avsatte kung Erik under året.

Vid denna tid befann sig Örbyhus i ett bedrövligt skick. Själva fästningstornet saknade tak, men det var ändå nu som Örbyhus skrev rikshistoria som den olycklige kungens sista tillflyktsort.

Under de tre år Erik satt fängslad på Örbyhus förekom flera ansatser till befrielseaktioner. Bara ett par veckor efter hans ankomst till slottet upptäcktes en sammansvärjning planerad av bönder i norra Uppland, som skulle avväpna slottets vaktstyrka om 40 knektar på borggården med den spannmål och boskap som de var skyldiga kronan.

Det var troligen sådana oroligheter som drev Johan till att göra sig av med Erik. Kort efter en ny sammansvärjning, denna gång ledd av en västgötapräst, förkunnades från predikstolen i Stockholms Stadskyrka, att Erik XIV dött i fängelset på Örby stenhus den 26 februari 1577, 43 år gammal. Modern historieforskning har fastställt att Erik XIV blev förgiftad av arsenik. 

Erik XIV teckningar

Det var först på Örbyhus som Erik utvecklade de talanger som fått vår tid att erkänna honom som en fascinerande representant för den svenska renässansen. Han komponerade, skrev och tecknade  -  kort sagt, han omsatte i praktiken den förnämliga utbildning hans far, Gustav Vasa, givit honom som rikets förste prins.

Ett välkänt dokument på hans konstnärliga skicklighet är marginal-teckningarna i en latinsk foliant. De är utförda med penna och dåligt grönt bläck. När bläck och penna berövades honom använde han en spetsig träpinne och sotvatten. Av Eriks teckningar är det särskilt en teckning som sticker ut  -  den som föreställer en kvinna med krona på huvudet. Kanske var det sin älskade, Karin Månsdotter, Erik hade i tankarna när han gjorde teckningen.

Örbyhus slott genom tiderna

Det vackraste monumentet över Örbyhus slotts historia är tornet, som kan räkna sina dagar ända tillbaka till 1450-talet. Då ägdes Örbyhus av Johan Kristersson Vase, som var Gustav Vasas farfar. Johan Kristersson Vase uppförde tornet som ett försvarsverk på den oländiga sankmarken vid Vendelsjön. Detta markerar början på Vasaättens nära 200-åriga epok i Örbyhus historia och finns avbildat i Erik Dahlberghs arkitektoniska illustrationsbok “Suecia Antiqua & Hodierna”med högt sittande hörntorn till murarnas försvar.

Gustav Vasa, som bytte till sig Örbyhus av sina kusiner 1548, gjorde Örbyhus till ett riksfäste, med vallar, gravar och den 54 fot höga stenmuren kring sin farfars fasta torn. I Gustav Vasas fästning gömmer sig gångar och kasematter med utrymmen för besättning och förråd för många år. Fästningen kom dock aldrig att tjäna som försvarsverk utan utnyttjades i stället som statsfängelse ända tills Gustav Banér, guvernören i Västergötland, förvärvade Örbyhus 1641 och byggde om fästningen till ett barockslott.

"Herr Gustav Banér haver det gamla slottet anno 1668 uti ett kostbart och efter ett skönt och veritabelt arkitektoniskt sätt till ett härligt palatium låtit förändra och en skön trädgård med akvedukter och fontäner anlagt."

På detta sätt omtalar Erik Dahlbergh Örbyhus efter Gustav Banérs ombyggnad. Banérs och hans första makas, Sofia Cecilia Kruus, vapensköldar pryder alltjämt fasaden på slottet mot öster.

Barockslottet Örbyhus ägdes i början av 1700-talet av Charles de Geer på Leufsta som gjorde både Leufsta och Örbyhus till fideikommiss för sin brorson, vetenskapsmannen Charles de Geer.

År 1823 upprättades en plan med omfattande förändringar av Örbyhus tillsammans med arkitekten Carl Christofer Gjörwell. Mellan 1825-1832 omdanades Örbyhus till den slottsmiljö vi ser i dag i neoklassicistisk stil med en vit-gul-orange färgskala. Under de 50 år som följde var det namnen de Geer, von Platen, de la Gardie, Klingspor och Barnekow som satte sin prägel på Örbyhus.

År 1900 inköptes Örbyhus Gods av Greve Carl Gustav von Rosen. Dennes son Eugène von Rosen, blev 1909 ensam ägare av Örbyhus och lät genomföra ytterligare omfattande restaurerings- och inredningsarbeten av slottet och dess omgivningar.

Örbyhus slott tillhör idag ättlingar till Carl Gustav och Eugène von Rosen.